www.alzheimerfonden.se/
Anton är som en fågel i en bur, som ser och hör men inte kan flyga. Anton längtar efter närhet och att bli sedd som den person han är. Genom denna sång vill jag ge röst åt alla de som, precis som Anton, kämpar en daglig kamp.
Jag ser er, men ni ser inte mig. Jag hör era röster, men orden försvinner innan de når fram. Det är som att jag lever i en bubbla, en glaskupa där ljudet dämpas och bilderna blir suddiga. Jag vill så gärna säga något, dela mina tankar och känslor, men orden fastnar någonstans på vägen. Det fanns en tid då jag kunde uttrycka mig fritt, då jag kunde dela skratt och tårar med andra. Nu är det som om en stor, mjuk bomullstuss täpper till min mun. Jag försöker skrika, men bara ett svagt viskande ljud kommer ut. Jag är inte borta, jag är här, bakom dessa ögon som kanske inte längre lyser som förr. Kanske kan ni försöka se bortom orden, bortom tystnaden. Kanske kan ni känna min närvaro, min längtan efter kontakt. Jag är fortfarande här, någonstans i djupet av mitt sinne.
Text och musik: P-O. Eliasson. Sångtexten finns längre ner på sidan!
www.alzheimerfonden.se/
Fångad i ett skal, en bubbla av glas
Ser mig själv i en spegel som har gått i kras
Tankar som snurrar, en oändlig karusell
Försöker nå ut, men rösten studsas mot en häll
Minnen som fjärilar, fladdrar förbi
Frusen i tiden, som ett gammalt fotografi
En tid då jag kunde, en tid jag blev bemött
Nu är kroppen tung, och mitt sinne det är trött
Fångad i stillheten, en ensam ö
Vill skrika ut, men orden dör
Längtan efter beröring, efter värme och ljus
Men jag är fast i mörkret, ett ensamt sorgligt sus
Aggressionen växer, som en storm i mitt inre
Vill slå sönder väggarna, för att bliva fri
Men kroppen lyder inte, den är svag och öm
Så jag stänger mina ögon, och drömmer om mitt hem
Fångad i stillheten, en ensam ö
Vill skrika ut, men orden dör
Längtan efter beröring, efter värme och ljus
Men jag är fast i mörkret, ett ensamt sorgligt sus
En gång var jag stark, fylld av liv och lust
Nu är jag bara en skugga, men jag har hjärta i mitt bröst
I mitt hjärta finns en låga, som en liten gnista bär
Hoppet om att bli sedd, att bli älskad som jag är
Fångad i stillheten, en ensam ö
Vill skrika ut, men orden dör
Längtan efter beröring, efter värme och ljus
Men jag är fast i mörkret, ett ensamt sorgligt sus
Негізгі бет Музыка FÅNGAD I STILLHETEN - Anton, en man med #Alzheimers sjukdom!
Пікірлер